DET ÄR SVÅRT ATT VARA EN OPUBLICERAD FÖRFATTARE

la feria de vanidades y la desilusión,

BOKMÄSSA FULL AV FÄXEL. VEM BRYR SIG? CUI PRODEST?

---Nätter av vit satin. Brev skrivs aldrig för att skickas. Böcker som är skrivna och ingen läser i andra änden

antonioparragalindo

En lång och tröttsam promenad jag gjorde genom den trevliga skogen och nostalgi skinande den sista solen för dagen i snett strålar en kvällsjuni fram och tillbaka norr om Retire Pond.

En genomgång av rutin varje år. Det var mer än 40 år sedan jag köpte min maskinskrivare. Det gick knappt en dag utan att trycka på tangentbordet. Jag är en tvångsätare, en tvångsrökare och en tvångsmässig klottrare. Tvångshandlingar och passioner och impulser som vad mitt liv skapade.

Ikaros försöker flyga till himlen. Tantalus rensar rymden i den stygiska lagunen och i slutet av resan befinner vi oss mellan Scylla och Caribdis.

De ger inte en fis. De lyssnar inte. På mina händer tog jag Diogenes-facklan på jakt efter visdomens, kunskapens och uppfattningens låga. Men Deus absconditus i detta paeanska samhälle är ingen längre nu för tiden.

Med det ljuset ser du ut som en outsider, en Looney. Alltför många böcker skräplitteratur, en svindlande mängd titlar som ligger i bokhandlarnas montrar för användning och bortskaffande. User y tirar, men en ny författare skrev på sin bästsäljare.

Jag har aldrig suttit på en sådan tron av de nio muserna.

Det är svårt att vara en opublicerad författare. De betraktar dig som en utomjording från en fjärran planet. Djävulsskratten svängde från grenarna från lönnträden.

-Ha...Ha... Ha

-Håll käften du fågelavskum - berättade för mig en grå duva som hade sagt elaka saker till mig med en mänsklig röst, ett fall av antropomorfos vid bokmärket.

Sedan märkte jag att det stackars djuret inte hade ett av sina ben. han hade själv ätit upp det. Jag tyckte synd om honom.

-Du är ett misslyckande.

-det är vad du tycker. Försök inte att bevisa mig.

Skatan bredde ut sina stora svarta vingar – det är ett dåligt omen – och försvann. Jag fortsatte att gå. Bokens mässa verkade för mig som ett stort bål och där värmde de nya inkvisitorerna upp sina kassocker och försökte hålla värmen uppe i sina stora klosterhålor. De tittade på och kontrollerade varje rad som gick i tryck.

I min ungdom drömde jag om att skylta sittande och leende annonsköpare i de där hydorna. Att vara berömd. Att ta emot allmänhetens samtycke och välgörenhet. Se mitt företag som signerar den tredje sidan av ABC. Drömmar. Omöjliga drömmar.

Så tuktas en argbigga. Ingen känner mig. Du skickar dina manuskript till förlaget. Decentralisering med en tillrättavisning med några rader: trots att din texts förtjänster har vi beslutat att tacka nej till ditt erbjudande om din publikation. Det passar inte med mönstren i vår redaktionspanel.

- Okej

-. Oroa dig inte. Leende. Var glad. Sjung medan du skriver.

- Vilken sång?

-Balladen om Volga roddarna

-Volga... Volga, Volga, Ruskin stinker – proklamerade jag i en låg ton.

Det här jobbet är svårt men trevligt. Du sätter dig ner och skriver. Du ror. Din penna är som en paddel. Din penna är svärd. Ibland känner man sig försumlig eller trög vid sitt skrivbord och ger efter för bestörtning ställer alla författare samma fråga till sig själva. Vad är det här, vad gör jag? Din pjäs är som meddelandet i flaskan som den överlevande från skeppsvraket sjösätter till havet. Finns det någon i andra änden?

Du vet aldrig. borde fortfarande inte vara förtvivlad, när berömmelse hoppar över din tur eller när fören på din roman, essäer, dikter, seglar mot oddsen för olyckor. Alla av oss kan inte leva i mainstream utan publicera och vara förbannade. Storebror ser dig.

-Inga hundar, inga jordgubbsplockare, inga författare

-Inget sex, vi är britter.

När jag gick förbi läktaren fick jag det obekväma intrycket att det mesta av det som publiceras är snålt och underordnat. Där satt de som smickrar av etablissemanget, de stönande fängelserna som berättade den osanna historien om sina fängelser som aldrig fanns. Plauto återuppstod för att skriva sin Miles Glorious. De äter på sina stora middagar, och de lämnar smulor och pellicles till dig.

Sjung och vissla.

-Jag såg dig inte på den stora mässan. Antingen är du för bra för att vara sanning eller ett riktigt misslyckande.

-Jag kan försäkra dig om att jag inte känner ett misslyckande. Jag är full av strålar och redo för en stor kamp. En dag ska vi avslöja de stora förrädarna. Be Gud och skicka ammunitionen men vi behöver inte vapen och kulor eller stora käppar. Endast ord och rosor förutsatt att lärlingarna till det stora stönandet har blivit en ny religion. Nemesis är deras gudinna, och de väntar i väggen ordet rage. Jag var lite orolig men stolt. Jag slickade INTE baksidorna på de nya prästerna som predikade Lager.

-Vad är det där? Ett ölmärke av fängelse

-Det senare är jag rädd att jag ska tänka på.

Lämnade platsen i all hast och gick in på café nära Castellany. Jag var törstig.

- En pint bitter, tack.

En till och en till. När jag tumlade det sjunde glaset tog jag attraktionen från servitören. Han hette Alfonso, och han bar en vit jacka förorenad till sju champagne